I det här blogginlägget kommer vi lyfta tankar om hur vi kan välja att se på valpbitning.
När valparna är ca 5 veckor börjar kullen utforska varandra, det är då vi hör pip, gnäll och skrik, när de sätter de sylvassa tänderna i varandra. Det är här valparna börjar lära sig hur hårt de kan bitas. Hur hårt de kan ta i utan att leken avbryts?
En av de viktigaste kunskaperna som kommer behövas i framtiden, är just att lära sig bithämning.
Bithämning innebär att hunden lär sig hur hårt den kan använda sig av kraften i käkarna när den integrerar med bland annat hundar och människor.
När valpen växer upp och hamnar i situationer som är pressande, stressande eller på annat sätt hotfulla för hunden så har de utvecklat en bithämning vilket i sin tur gör att de kan kontrollera sina käkar och chansen för att olyckor ska ske minimeras.
Denna kunskap lärs ut av tiken och kullsyskonen de första veckorna men då valparna levereras övergår ansvaret på oss som ägare. Nu är det vi som ska lära vår valp hur hårt det är okej att använda sina käkar vid lek.
Våra händer och fötter är ofta offer för valparnas tänder. Istället för att tänka att valpbitningen ska minskas är det bra att istället tänka vi vill att bettet ska bli mjukare. Efter det har mjuknat kan det minska i antal bett.
Visst skulle det fungera att träna även en vuxen hund att bita lösare, men det är tidskrävande och framför allt svårt att genomföra – för vem ska vi testa på? För att träna detta måste vi sätta upp träningssituationer och är det rätt att sätta upp situationer där hunden hamnar i samma stress som gjort att den tidigare bitit för hårt?
Det är olyckligt att straffa en valp som biter för hårt genom fysiskt puffa till valpen, nypa tag i den eller på annat sätt tillföra hårda tag. Det är vi som ska visa vägen till tålamod, vänlighet, regler och gränser utan att vi behöver tillföra fysiska bestraffningar. Vi vill att valpen ska lära sig att bita löst.
Om den inte får träna på detta utan själv åker på obehag i form av smärta är risken stor att hunden tar i mer än vad som är lämpligt i framtiden. Risken med fysiska straff är att valpen lär sig att gå in i självförsvar, tror att det är en del av ”leken”, triggas att bita mer, negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls, blir rädda för oss och även lära sig att undvika oss.
Tänk på att en valp bara kan hålla koncentration i ett par sekunder, de kommer inte ens komma ihåg varför vi blev arga?
- Ofta ser vi ett mönster i vår valp när den är som mest aktiv och när det är lugnare perioder under dagen. När din valp är som mest busig och aktiv se till att ge den något att göra. Något att tugga på brukar vara uppskattat.
- Avled – ta med dig en leksak eller liknande när du sätter dig med valpen, något den kan tugga på istället för dig.
- Beröm din hund för att bita löst i dina händer, beröm och ge gärna en godis. Var uppmuntrande när din valp gör rätt.
Valpen lär sig bithämning när den leker med andra valpar, vuxna hundar och med oss. Idag finns flera hundskolor som har socialisering i form av valplekis. Det är bra om valpen får möjlighet att leka med andra valpar, dessa lekar ska dock vara korta – vi vill inte ha några övertrötta valpar.
Övertrötta valpar hamnar ofta ur sin egna kontroll, vilket gör att de tar i mer än vad man önskar. Se till att övervaka leken, lämna inte valparna själva. Om någon av valparna blir för intensiv, håll i den en stund och invänta hur den andra valpen reagerar. Söker den åter upp sin kompis så släpp ner valpen igen om den andra valpen väljer att gå därifrån är den nöjd och leken är slut. Att ha vuxna tålmodiga hundar som lär ut att leken tar slut om man biter för hårt är mycket värt, utan att ta i mer än vad situationen kräver.
Vi kan tänka på samma sätt när vi interagerar med våra valpar. Sätt dig på golvet eller ta upp valpen i knät. Låt den tugga/busa med dina händer.
Om valpen biter för hårt, frys till och skrik till. På det viset förklarar vi för valpen att ”aj, det där gjorde ont”. Gnäll eller gny inte som ”valpspråk”, det kan istället trigga valpen att tro att leken fortfarande är igång.
Hjälper det inte att skrika till, gå därifrån och kom tillbaka efter en halv minut igen.
Ett hårt bett stoppar leken och det roliga tar slut.
- Låt valpen från början lära sig att vara avgränsad exempelvis i köket. Det är inte meningen att stänga ute valpen utan att kunna gränsa av. Kompostgaller eller barngrindar kan vara till stor hjälp.
Nu kan du avlägsna dig själv när valpen inte ger upp det hårda bitandet.
Gå därifrån och ge valpen en kort time-out från leken med dig. - Bur är också ett alternativ för en time-out. Men se upp så att buren inte blir ett straff. Det blir det lätt om du alltid lägger in valpen när du är missnöjd.
När du interagerar med en ung valp, tänk på att hålla dig till långsamma rörelser när ni leker eller klappar på valpen. Ju snabbare vi rör händerna, desto roligare blir jaktleken för hunden.
- Fäkta inte med händerna framför ansiktet på valpen som i en lek. Att retas förstår sig inte valpar på, det triggar istället bara mer bitbeteenden.
- Gör valpen van vid kroppshantering, träna korta stunder när valpen är lagom trött. Så den lär sig acceptera våra händer i ansikte och mun som en trevlig och lugn upplevelse.
- Lämna inte barn och valpar själva, det är svårt för ett barn att vara lugn och utföra långsamma rörelser när valpen sätter sina sylvassa tänder i händer och kläder.
Vissa råd fungerar bra på en del valpar, men sämre på andra. Tänk på detta och utvärdera efter ett par försök om ditt agerande ger någon effekt? Har det inte gett någon bra effekt eller kanske rent av motsatt effekt? Prova något annat.
- Testa att ignorera valpen när den biter, bli stilla och vänd bort ansiktet från valpen. För vissa valpar kan detta trigga mer bitande och om du märker det är det bättre att lämna valpen och gå därifrån.
- Belöna lugnt med godis när valpen släpper taget om dina händer. Som med allt annat funkar det här bra på vissa valpar och sämre på andra, en del kan sätta detta i ett mönster och istället bita mer.
Från 3-4 månader börjar de permanenta tänderna tränga fram. När valpen är ca 7 månader ska mjölktänderna vara utbytta ut mot vuxentänderna.
Detta gör att det kliar och ger en obehagskänsla i den lilla valpmunnen vilket gör att tuggbehovet ökar, detta får bli ett kommande blogginlägg.
Gör det lätt att göra rätt för valpen!
