Nu tar vi oss in i den så kallade socialiseringsfasen där valparnas hjärna och sinnen utvecklas snabbt. Alla valparna har nu öppnat ögonen och även om de inte har syn som en vuxen hund kan de följa rörelser. Även öronen har öppnats vilket gör att de reagerar på ljud.
Valparna är stadigare och ställer sig på bakbenen för att nå upp till mjölken.
När familjen kommer fram till lådan lyfter de sina huvuden och vill gärna bli klappade och pysslade med. Man ser att de reagerar på den beröring de får och att de uppskattar det. Det är nu viktigt att de upplevelser de får av oss människor blir positiva.
De är också medvetna om varandra på ett helt nytt sätt och busar, biter, brottas och tvättar varandra. Redan nu börjar språket mellan valparna och de kan börja leka med varandra men också säga till när det blir för hårt. Mycket ljud, rörelse och fart.
Det är intressant att se hur Duffy nu låter valparna klara sig mer själva. Hon svarar inte förrän det är dags för mat eller toalett. Men hon har full koll på alla ljud från valparna och reagerar snabbt om det låter som om det vore nåt allvarligt. Oftast är det falskt alarm. Då sveper hon bara med huvudet över lådkanten och scannar av med nosen om någon kissar eller bajsar. Om det behövs stoppar hon ner huvudet och gör rent. När det är klart går hon snabbt därifrån och lämnar förtvivlade valpar efter sig som känner sig lurade på en slurk mat. Är de trötta somnar de nästan direkt, annars kan det bli en liten lekstund innan de faller till söms.
Valpen som utmärkte sig den sista dagen på tredje veckan var den rosa killen. På morgonen hade han tagit sig ur valplådan och låg i ensam majestät med mamma och hela mjölkbaren! Senare på dagen möter samma valp kennelmamman på dörrmattan med Duffy. Skam den som ger sig, under eftermiddagen klättrade han ur valplådan igen. Dagen efter blev det flytt till större lya.
