Vi har alla sett vår hund bli glad när den ska få middag, ska få gå ut eller när vi kommer hem. Samtidigt så har vi även säkert sett en hund som blir låg för att den blir rädd för eller osäker på något. De allra flesta av oss som har djur är väl överens om att våra djur har känslor. Nu, år 2015 är det inte speciellt provokativt att påstå att det är så, det var skillnad förr i tiden. Oavsett om vi pratar om hästar, katter eller hundar så är alla däggdjur och har strukturer i hjärnan för att uppfatta, hantera, bearbeta och uttrycka känslor. Och mer och mer forskning görs just nu på ämnet om hundar och deras känslor.
Men, samtidigt stöter i alla fall jag ganska ofta i hundträning på inställningen att ”Beteende är bara beteende”. Med detta menas då att man ska strunta i hundens känslor, vad hunden tänker eller tycker (för det kan vi ändå inte med säkerhet veta) och istället enbart fokusera på det vi ser, det konkreta och observerbara: Beteendet!
Får du bara beteendet rätt så kommer resten att falla på plats sen. Har du bara en bra timing och belöning och förstärker exakt rätt beteende så har du lärt din hund precis det du vill; Alla nöjda glada!
Jag personligen har haft svårt för detta resonemang (men det finns säkerligen flera som inte håller med mig) då känslor alltid har en påverkan på vår, och hundars, inlärning och minnesbildning. Jag tror att det kan vara så att detta resonemang härstammar från olika tolkningar av behaviorismen och även BF Skinners forskning kring operant inlärning och vikten av förstärkningar för att förändra beteenden.
Behaviorismen menar att alla beteenden är en konsekvens av deras förstärkning, och inte en konsekvens av tankar, uppfattningar eller känslor. Den här grenen har också gjort väldigt mycket bra och intressant forskning på inlärning av beteenden hos djur. Ni känner väl alla till positiv och negativ förstärkning och bestraffning till exempel. Ur den här grundsynen har ”klickerträningen” utvecklats som är väldigt effektiv när vi ska lära våra hundar olika moment och detaljer. Men, vi får heller inte glömma att hundar är djur som vi har en relation med, som vi lever ihop med och har känslor och minnen av dessa. Jag själv använder mig av denna typ av träning i största möjliga mån när jag lär mina hundar moment, men jag tycker att man hela tiden måste vara medveten om att känslor kommer att påverka inlärning av beteenden och bildandet av minnen. Oavsett om vi vill det eller inte, så är det så som hjärnan är uppbyggd och fungerar. Att enbart fokusera på beteenden hos hunden som man kan observera och inte ägna några tankar kring känslor och sinnesläget tycker jag därför kan vara att förenkla saker och faktiskt att förminska hundens emotionella och kognitiva förmågor. Om jag ska lära min hund att rulla runt hemma på vardagsrumsgolvet så kan jag mycket väl använda mig av en rent behavioristisk syn, operant inlärning med rätt förstärkningar utan att klura så mycket på min hund känslor. Men, att applicera samma synsätt när man till exempel ska träna bort rädslor hos sin hund eller träna bort utfall vid hundmöten kan enligt mig bli fel. I dessa situationer är känslor hos våra hundar till väldigt stor del involverade och vi måste ta hänsyn till dessa.
Jag tänkte här försöka mig på att förklara hur minne och inlärning fungerar i hjärnan hos däggdjur på ett förenklat sätt och visa på att känslor påverkar många av stegen då nya minnen bildas och inlärning sker. Man kan gå in hur djupt som helst på det här men jag ska försöka att inte krångla till det för mycket.
Figur 1: Hur ett minne blir till och till slut lagras som ett långtidsminne. Gula stjärnor markerar de steg där känslor påverkar processerna.
Information om vad som sker i hundens miljö tas in genom sinnesorganen (Figur 1). Hunden hör ett ljud, känner en doft osv. Den här informationen sammanställs till ett väldigt kortvarigt minne som kallas sensoriskt minne. Detta minne är väldigt kort (millisekunder) och omedvetet. Utav denna information så ”slängs” eller ”glöms” över 90% medan resten blir till ett korttidsminne som varar lite längre. Korttidsminnet är till exempel det som arbetar då vi människor ska försöka upprepa så många slumpvisa siffror vi kan i rätt ordning. Medelantalet vi brukar klara är sju. Vi kan behålla saker i korttidsminnet genom att upprepa dem. Upprepning av korttidsminnet kan ske på två sätt:
• Bara att upprepa utan att tänka eller associera. Till exempel om du behöver komma ihåg ett telefonnummer tills du hittat papper och penna och kan skriva upp det. Detta leder dock inte till en förbättrad inlagring i långtidsminnet.
• Att upprepa minnet och koppla ihop det med tidigare minnen, sammanhang och känslor. Här förbättras inlagringen i långtidsminnet och inlärningen blir bättre.
Man kan förenklat säga att korttidsminnet bearbetas i en struktur som heter hippocampus (Figur 2). Hippocampus är en besultsfattare som bestämmer vilka korttidsminnen som ska lagras om till långtidsminnen och vilka som ska glömmas. Det gör hippocampus genom att ta in information från andra delar av hjärnan som tidigare inlagrade långtidsminnen och känslor. Hippocampus är nära förbunden med en struktur som heter amygdala och som har hand om alla känslominnen. När väl hippocampus har tagit ett beslut så kommer minnen lagras som långtidsminnen i hjärnbarken. Hjärnbarken innehåller de mer ”högre” intellektuella och logiskt tänkande funktionerna av vår hjärna.
Figurtext 2:
Genom att korttidsminnet alltid först passerar amygdala och hippocampus innan de kommer till hjärnans mer logiska delar så kommer känslor alltid att påverka det hundar och anda däggdjur lär sig nya saker eller minns. Det finns alltså en prioritering av känsloinformation över kognitiv/logisk information. Det här är viktigt ur en evolutionär synvinkel då känslor som till exempel rädsla för en livsfara ökar överlevnaden just för det tillfället jämfört med att kanske lära sig ett nytt sätt att finna föda på. Det är till och med så att stark påverkan av känslor gör att de kognitiva förmågor minskar. Man kan säga att det då sätts igång mekanismer som ”kidnappar” resurser och tar bort uppmärksamhet från pågående kognitiva processer till känslomässiga processer istället.
Minnen lagras inte på en viss specifik plats i hjärnbarken. Man kan inte ”skära ut” delen som lagrar ett minne. Minnen lagras i mekanismer och processer som sker i kommunikationen mellan nervceller, i synapserna. Jag kommer inte gå in på det mer just här mer än att minne och inlärning är cellulära processer i stora nätverk av nervceller och inte en konkret struktur som man kan visa upp. För att bilda nya minnen krävs att hjärnan bildar nya strukturer, protein och synapser.
Nästa steg är att vi vill att hundar ska kunna plocka fram och använda sig av deras minnen som är lagrade som långtidsminnen. Det är ju det här som är beviset för att de kommer ihåg och har lärt sig något. Då plockas långtidsminnet fram till ett aktivt/tillfälligt minne. Men, varje gång de eller vi minns något så är det faktiskt ett nytt minne! Processen att plocka fram ett minne innebär att hjärnan plockar isär minnet, uppdaterar det och medvetandegör det igen i det aktiva minnet. När hjärnan uppdaterar långtidsminnet så tar den även hänsyn till andra minnen, känslor och sammanhang som hänt under tiden sen de lagrades första gången. Det blir alltså ett helt nytt minne och är därför vittnen så ofta minns fel vid rättegångar, trots att de är helt säkra på sin sak. Så, även här spelar känslor roll!
Jag ska försöka mig på att ge ett exempel på en inlärning som man kan se på två olika sätt; ett rent behavioristiskt och ett mer neurofysiologiskt där känslor kommer att inverka. Beteendet är platsliggning som ska vara tävlingsmässigt bland andra hundar och störningar.
1. Om man anser att ”beteenden bara är beteenden” (behaviorism) så kan man börja forma fram att hunden lägger sig. Frivilliga beteenden, har bra timing på förstärkarna och förstärker hela tiden exakt det man vill ha. Hunden lär sig snabbt att det är ligga och ligga kvar som lönar sig. Svårigheten utökas successivt med olika störningar och andra hundar. Man är noga med att notera hur länge hunden ligger för att kunna utöka tiden men lägger ingen vikt vid hundens känslor. Ligger hunden bara så är man nöjd. Om hunden väl skulle resa sig från en platsliggning så tolkar man det som att beteendet ”ligga kvar” helt enkelt inte är tillräckligt förstärkt. Lösningen blir att träna med bättre belöningar och belöna oftare.
2. Även om man tror på att hundens känslor är viktiga vid inlärning så kan man börja träningen på precis samma sätt som ovan. Skillnaden ligger i att vara medveten om vart känslor kan påverka och att ta hänsyn till det. Om hunden blir förstärkt för att ligga ner så blir detta snabbt ett korttidsminne i hjärnan. Hunden har samtidigt tagit in information från miljön (tränaren är där, tränaren sitter på golvet, det är lugnt hemma, det luktar godis i tränarens ficka mm). Korttidsminnet kan upprepas och hunden lägger sig snabbt igen efter belöning. Samtidigt som korttidsminnet upprepas så inkorporeras annan information och kontext som till exempel känslor. Hunden kan känna sig trygg och full av självförtroende men den kan även känna sig orolig och osäker.
Hur hunden känner sig kommer att påverka karaktären av de minnen som sen blir långtidsminnen. 
När minnen inlagras för en längre tid via hippocampus så inhämtas samtidigt annan information från andra delar av hjärnan. Till exempel hur liknande situationer varit förut, hur hunden kände sig då, hur miljön var då osv. Sen görs en sammanställning till ett långtidsminne som lagras. När vi sen vill att hunden ska komma ihåg platsliggningen senare och i andra miljöer så måste den plocka fram minnet och bygga om det för att ta fram det i det aktiva minnet. Nu kommer även här känslor spela roll och tidigare erfarenheter. Om hunden till exempel varit med om något som den uppfattade som jobbigt för ett par dagar sen under platsliggningen så kommer det göra att det aktiva minnet och inlagringen av det nya långtidsminnet byggs om till ett lite mer negativt minne. Beteendet kommer hela tiden vara samma, men hundens minne av situationen är inte det. Känslan har förändrat minnet. Om hunden reser sig från platsliggningen så gör den det för att känslominnet är förändrat. Och lösningen är kanske inte alltid lika enkel som att bara belöna oftare och bättre (även om det absolut kan vara så om momentet helt enkelt inte är tillräckligt inlärt). Lösningen är istället att medvetet förändra långtidsminnet åt det mer positiva hållet istället. För det var ju så att varje gång hunden plockade fram ett minne så byggdes det om och påverkades av minnet av känslorna de upplevt innan och de känslor den har just nu. Därför kan man använda sig av det och se till att ”hjärntvätta” hunden med positiva känslor samtidigt som den utför platsliggningen för att på så sätt ”tvätta ur” de negativa influenser minnet fått.
Med det här vill jag bara påminna om att känslor och känslominnet påverkar flera delar i hur hunden lär sig, lagrar minnen och plockar fram minnen. Detta står i kontrast till den behavioristiska synen att beteenden bara är beteenden. Våra hundar har känslor och lagring av minnen och inlärning sker fysiologiskt lika för alla däggdjur. Vi lever i en relation med våra hundar och känslor kommer alltid finnas där oavsett om vi vill det eller inte och vi måste hela tiden vara medvetna om det. Både i vardagen och inom hundsportsträning.
Referenser:
Skinner (1974) About Behaviorism Ch. 1 Causes of Behaviour & Radical Behaviorism ISBN 0-394-71618-3
Lind, Enquist, Ghirlanda (2015) Animal memory: A review of delayed matching-to-sample data. Behavioural Processes Vol. 117, 52-58.
Iordan, Dolcos, Dolcos (2013) Neural signatures of the response to emotional distraction: a review of evidence from brain imaging investigations. Front. Hum. Neurosci. Vol. 7, 1-21
Richter-Levin, Akirav (2000) Amygdala-hippocampus dynamic interaction in relation to memory. Aug-Dec;22(1-3):11-20.
McGaugh (2000) Memory-a century of consolidation. Jan 14;287(5451):248-51.
