Hunden, en varg – eller?
När det pratas om träningsmetoder och det som kanske vardagligt kallas, uppfostran av hundar, tycker jag att man ofta hör frasen ”men vargen gör så, därför kan vi göra så” eller ”men en varg skulle ju aldrig göra sådär mot en annan varg, varför ska vi människor göra så mot en hund?”. Ofta upplever jag det som om de personer som uttrycker sig såhär gör det med grund i uppfattningen om att hunden i princip är en varg, så då kan ju vi människor ta efter många av vargens beteenden. Men låt oss backa några hundra tusen år.
Hunden (Canis lupus familiaris) har genomgått en lång process där människan i generationer valt ut individer för att föra specifika egenskaper vidare. Hunden är den första art som domesticerats, alltså genomgått en process av styrd reproduktion så att djuren anpassas till att leva med människor. Människan väljer vilka egenskaper som är viktiga, vilka egenskaper som är önskvärda i nästa generation. Det kan handla om både beteenden och ett visst utseende som människan vill bevara. Individer som uppfyller människans krav får reproducera sig och få avkomma. Domesticeringen har lett till hundar av olika raser med en underutveckling av vargens (Canis lupus) viktiga egenskaper för kommunikation och socialt beteende. I en studie från 2013 finns rapporterat att hundens domesticeringsprocess kan ha börjat så tidigt som för 32 000 år sedan tillsammans med lantbruket och jakt- och samlarkulturen. Man tror att varg och människa levde på samma områden vid den här tiden, att vargar letade föda där människor fanns. Människa och varg levde så tätt inpå varandra att människan kunde få tag i vargvalpar att bära med sig, ha dem hos sig och göra dem vana vid människor. Det var när reproduktionen började kontrolleras som den huvudsakliga domesticeringen startade. Egenskaper som minskad rädsla och aggression gynnades och härifrån började vargen att mer och mer interagera med människor. För ungefär 5 000 till 18 800 år sedan skedde en ny fas av domesticeringen. Populationen av hundar ökade stort och det var under denna tidsperiod som rasavel avel för hundar för olika ändamål tog fart. Det starka selektionstrycket på hunden har lett fram till många raser med speciella egenskaper för syften så som vallning, vakt, jakt eller som sällskap.
De många många år av domesticering har gjort att hundar utvecklat en förmåga att förstå oss människor på ett sätt som inte en varg kan, det även om vargen vuxit upp bland människor. Det finns flera studier där hundar och handuppfödda vargar har jämförts i olika tester. I en studie av Miklósi och kollegor (2003) tränades hundar och handuppfödda vargar för att testas i en olöslig övning. När hundarna insåg att övningen inte gick att lösa valde de att ta kontakt med närvarande människa medan vargarna inte gjorde samma val. I en annan studie av Hare och kollegor (2002) testades hundar och vargar i att hitta en matbit med signaler, titta, peka, röra, från en människa. Hundarna lyckades bättre än vargarna i det här testet och hittade fler matbitar. Av båda de här studierna går det att dra slutsatser om att hundar utvecklat förmågor att förstå oss människor. Man tror det är en indirekt effekt av domesticeringen, eftersom individer med låga nivåer av känslomässiga reaktioner som rädslor och aggression och större benägenhet att ta kontakt med människor används i avel. Egenskaperna gjorde interaktioner med människor möjliga och med detta har förmågan att förstå signaler utvecklats.
På senare år har det också gjorts studier som visar att hundar gärna tittar oss i ögonen och förstår våra ansiktsuttryck. En ny finsk studie visar också att när hundar får se hund- respektive människoansikten med olika uttryck för känslor reagerar de olika. Ett hotfullt människoansikte undvek hundarna i studien att se på det, medan uppmärksamheten ökade när de fick se bilden av en hotfull hund. Hundar verkar alltså vara särskilt bra på att läsa av våra ansikten när vi är arga.
Det är självklart viktigt att ta hänsyn till hundens ursprung och närmsta släkting. Hunden härstammar från vargen, Canis lupus, och är definierad som en egen art. Den har fått namnet Canis lupus familiaris.
Johanna Strandner, etolog
Referenser:
Galibert. F., Quignon. P., Hitte. C. & André. C. 2011. Toward understanding dog evolitionary and domestication history. Comptes Rendus Biologies. 334: 190-196.
Hare. B., Brown. M., Williamsson. C. & Tomasello. M. 2002. The Domestication of Social Cognition in Dogs. Science. 298: 1634-1636.
Miklósi, A., Kubinyi, E., Topá J., Gácsi, M., Virányi, Z. & Csányi, V. 2003. A Simple Reason for a Big Difference: Wolves Do Not Look Back at Humans, but Dogs Do. Current Biology. 13: 763–766.
Somppi, S., Törnqvist, H., Kujala, M. V., Hänninen, L., Krause, C. M., & Vainio, O. (2016). Dogs Evaluate Threatening Facial Expressions by Their Biological Validity – Evidence from Gazing Patterns. PLoS ONE, 11(1), e0143047.
Thalmann. O., Shapiro. B., Cui. P., Schuenemann. V. J., Sawyer. S. K., Greenfield. D. L.,
Germonpré. M. B., Sablin. M. V., López-Giráldez. F., Domingo-Roura . X., Napierala. H., Uerpmann. H-P., Loponte. D. M., Acosta. A. A., Giemsch. L.,12, Schmitz. R. W., Worthington. B., Buikstra. J. E., Druzhkova. A., Graphodatsky. A. S., Ovodov. N. D., Wahlberg. N., Freedman. A. H., Schweizer. R. M., Koepfli. K-P., Leonard. J. A., Meyer. M., Krause. J., Pääbo. S., Green. R. E. och Wayne. R. K. 2013. Complete Mitochondrial Genomes of Ancient Canids Suggest a European Origin of Domestic Dogs. Science. 342: 871-874.
Udell, M. A. R., Dorey, N. R. & Wynne, C. D. L. 2010. What did domestication do to dogs? A new account of dogs’ sensitivity to human actions. Biological Reviews. 85: 327–345
Jensen, P. 2011. Hundens spark och tankar. Natur & Kultur, Stockholm. ISBN 978-91-27-13108-8
