En vecka med Alva har gått och det har varit en underbar vecka. Jag ska berätta lite om hur jag tänkte inför att Alva skulle bli en del av vår familj och hur jag valt att prioritera vår ”träning” nu så här i början.
Vara och göra-träning
Träning är nog egentligen fel ord att använda, då det är vardagssaker ”vi bara gör”. Jag vill gärna skilja på aktiv – ”göra-träning” och på min mer avslappnade ”vara-träning”.
Göra-träning är när jag aktivt bestämmer mig för att NU, nu vill jag träna t.ex. inkallning och så plockar jag fram leksaker, godis och går för att träna just inkallning.
Vara-träning är när vi bara ÄR. Det kan vara en sån sak som att Alva ska kunna vara ensam en stund, rumsren – eller att hon ska upptäcka världen. Det tränar vi inte på, vi bara är på nya ställen.
Bli kompisar
Under första veckan med Alva vill jag att hon ska lära känna oss och vi vill lära känna henne. Vi har därför minimalt med göra-träning på schemat, men massa vara-träning.
Det första jag lägger fokus på, är att skapa relation.
Det kanske kan ses som ett luddigt begrepp ibland, ett enklare uttryck kan vara ”jag vill bli kompis med Alva – jag vill att hon ska se mig som en schyst person, som hon verkligen vill hänga med”.
Hur är en schyst person för en valp då? Jag tror att Alva ser en schyst person som en som
- delar med sig
- man får sova hos
- har gott käk
- är en trygghet om något verkar läskigt
- hittar på roliga saker
Jag sover nära Alva, så att hon kan känna trygghet i och med att jag är där. Första dagarna hon var hos oss så fick hon sina måltider handmatade av oss, både för att lära sig att våra händer är positiva och för att hon ska förstå att goda saker kommer genom oss. Vi busar med leksaker, för att se vad hon verkar gilla och det testar vi både utomhus och inomhus. Vi käkar tuggben tillsammans (Hon äter, jag håller) och vi myser i soffan tillsammans.
Jag tänker inte nej
Sånt som kan vara lite jobbigt med små valpar i början skulle kunna vara att de gör sina behov inte, tuggar på sånt man inte får och bits hårt som små pirayor.
Jag väljer att inte ”tänka nej” alls i början av min valps liv. Varför? För jag vill visa henne vilka bra val man kan göra istället och jag vill inte att grunden till vår relation ska baseras på att jag ska säga ”ajabaja” när hon gör något jag inte vill. Då kommer inte hon se mig som en schyst person (bara en tråkig rackare som bara bryr sig om regler…) Men jag kommer senare i hennes liv att säga till henne om hon gör saker som jag inte gillar, men då ska jag veta att jag tidigare har visat henne rätt val först.
När Alva biter i gardinerna, då går jag dit och presenterar en leksak för henne istället. När Alva klättrar på kompostgallret, då lockar jag lite på henne och ger henne ett ben att aktivera sig med istället. Jag försöker tänka på att varje ”avledning” ska variera sig från den förra. Ibland byter jag med något, ibland lyfter jag upp henne och sonika bara flyttar henne från buset, ibland smackar jag bara lite så hon tittar upp – det räcker ofta för att hon ska tappa fokuset från buset. Koncentrera sig länge på just samma grej – är inte direkt det valpar är bäst på.
Jag tänker väldigt lite på här vad som kan ses som förstärkning (dvs att man inte ska belöna ett beteende man inte gillar)
Jag vill göra två saker: 1. Avbryta buset hon hittat på 2. Visa henne vad hon kan göra istället
Rumsrenhet
Vi går ut med Alva så fort hon vaknar efter en tupplur, när hon har busat ordentligt eller när hon har ätit. Det blir i regel en gång i timmen eller kanske en gång varannan timme. När hon gör sina behov ute berömmer jag lugnt med rösten. Vi går till samma plats utomhus, för att det ska vara igenkännande och
Under den här veckan har det hänt en olycka inomhus, så det har varit ett mycket vinnande koncept. Om det händer en olycka inne, så reagerar jag inte alls – utan tänker bara på vad jag missade, som inte hann ut med henne i tid.
Återhämtning är viktigt
Vi låter Alva sova så mycket som det går. Man märker när hon börjar bli trött, ofta genom att hon springer intensivare genom lägenheten eller genom att hon bitar oss i händerna eller fötterna. (Ont som tusan gör det dessutom) Då parkerar vi henne i hennes komposthage, där det står en öppen bur, den väljer hon ofta att gå in och lägga sig i och somnar. När vi sätter in henne gnäller hon en stund, kanske skäller ett par gånger i ren bestörtning – vilket vi ignorerar helt. Då tar det ofta bara någon minut så har hon somnat.
Vi försöker låta henne sova klart när hon somnar och väcker henne inte medvetet, för valpar behöver sin vila – extra mycket som om man varit på äventyr. Vila mellan allt bus är viktigt, inte minst för att inte skapa en överaktiv valp.
Vår FÖRSTA göra-träning
Jag vill väldigt gärna ha min valp lös, på platser där det är lämpligt – så de aktiva göra-träningarna vi har gjort, har bestått i att lägga grunden för inkallningsträningen.
Jag belönar efter varje gång jag sagt Alvas namn och får reaktion, och jag varierar belöning mellan klapp och kel, godis och bus med leksak.
Då jag verkligen vill att hon ska lyssna på sitt namn så försöker jag tänka på att inte tjata ut hennes namn och jag ropar inte på henne om jag tror att hon ändå inte kommer komma till mig. Är det för svårt, vill jag inte slösa på hennes namn – men om jag ändå vill ha hennes uppmärksamhet, så visslar jag, smackar med munnen och använder mig av en pipleksak – det brukar fungera!
I nästa artikel kommer jag visa upp min checklista för vår miljöträning, hoppas du följer med då. Följ oss på @dogeductus och min privata instagram @elinsagility samt under hashtaggarna #dogeductus och #absolutaalva
Övningar från DogEductus vi gjort i veckan:
23 Betinga namn
81 Vad heter du
18 Frivillig inkallning
101 Kom till mig fort
100 Snabba vändningar
22 Nära ansiktet
75 Handmata
20 Av och på lek
376 Dela ben
Spara gärna övningarna med favoritmarkeringen eller gör din egen planering genom att spara ner de övningarna jag använt.
Sist i inlägget en liten film när Alva och jag hälsar på på hundklubben för första gången.
